onsdagens känslor

för det första:

allt du skriver är det som jag aldrig existerat eller? hela tiden ni,ni,ni och ni. Blir trött på det. när jag tänker på det så blir jag så trött så spyyyyyyyyr på det. det är så patetiskt. Förut kunde man aldrig anpassa sig till andra bara en själv men på senare tid då går det bra hur som helst. Då var det jag som fick skiten för jag aldrig kunde det.

för det andra:

jag förstår inte hur människor kan bli så isolerade och stänga ute alla människor. Ibland kan man komma och säga hej då och då men annars nejdå. fly från alla bara ni tillsammans. Tror man inte kommer långt på det. Men så är det bara.

Finns så mycket mer jag vill säga men nej inte i det här , för alldes mycket utlämnat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0